Ganska ofta smyger den sig på. Både när jag minst anar det och när jag är totalt förberedd.
Resfeber. Reslust. Abstinens. Längtan.
Kärt barn har många namn, eller hur? Jag älskar att resa. För mig är det meningen med livet. Jag vill gärna bo i Sverige i framtiden, men jag vill så gärna testa på att bo utomlands igen. Ett litet tag bara. London är alltid nummer ett, men jag vill göra någonting nytt. Just nu funderar jag på att åka till USA som au pair och samtidigt läsa på college. Eller så vill jag åka till Australien och jobba i fyra månader.
Jag har en journalistexamen som jag såklart vill förvalta på bästa sätt, men oavsett vilken väg jag väljer i livet kommer jag alltid att ha min examen. Den kan ingen ta ifrån mig. Och nu i sommar vill jag jobba inom journalistik. Och väljer jag att åka till USA kommer jag förmodligen att välja kurser inom kommunikation. I Australien blir det förmodligen svårare att få ett jobb inom mitt utbildningsområde, men samtidigt har jag ju möjlighet att hitta spännande material till reportage och kanske lyckas jag med att frilansa.
Den som känner mig vet att jag pratar ofta och högt om mina framtidsplaner, som ofta förändras hipp som happ. Men när jag väl har bestämt mig, ja, då följer jag mitt hjärta och bara kör. Jag menar, jag är 23 år (snart 24, men ändå) och behöver väl inte slå mig till ro precis nu? Nej, just det.
Efter lite äventyr utomlands planerar jag att återvända till södra Sverige. Där trivs jag. Det är inte som Norrland, men jag trivs. Och södra Sverige är lite mer nytt, i Norrland har jag redan spenderat över 20 år av min livstid. Så nu är det dags för en ny era.
Jag måste bara bestämma mig först.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
What do you think?