Jag är jävligt trött på att inte kunna vara mig själv till hundra procent., eller snarare att jag ska behöva "skämmas" och få dåligt samvete för att jag är mig själv. Tydligen så måste jag vara glad och trevlig precis hela tiden och det är aldrig (notera: aldrig) okej att bli arg och säga saker i frustration som egentligen inte betyder någonting och som inte skadar någon annan. Tydligen är jag onormal i det avseendet. Men jag ska vara tydlig: jag förstår inte grejen med att vara glad hela tiden. Och dessutom: är jag sur så visar jag det. Varför ljuga och fejka? Det är mänskligt och helt naturligt att bli arg, frustrerad och irriterad ibland. Och det finns olika sätt att hantera det på. Vissa har svårt att fatta det och anser att jag inte är sund. Kanske inte, men det är väl jävligt osunt att hålla inne med sina känslor? Ja, det är det. Dessutom finns det kanske underliggande orsaker som gör att jag ibland blir frustrerad och arg, kanske lite oftare än andra i vissa perioder. Men nej, det spelar ingen roll, det är helt enkelt inte okej att "balla ur" och "tappa kontrollen" ibland. Inte ens en gång om året.
That's all for now.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
What do you think?