Kärlek och respekt

Jag har nyss tittat på QX:s årliga gaygala. Den är flamsig, tramsig, glamourös, fabulös, viktig, riktig och helt fantastisk. Den behövs.

Jag vill även passa på att uttrycka min respekt och beundran för föreningen Expo. De kämpar för mänskligheten varje dag. De kämpar emot hat, ett hat som jag inte kan förstå. Det låter så klyschigt, men hur kan man hata någon på grund av sexuell läggning eller hudfärg? Det finns ingen som helst vettig grund och jag fattar verkligen inte hur vissa kan se det som ett problem? Vad fan är problemet? De som hatar är fega människor som inte vågar vara sig själva och som är rädda för de som inte är som alla andra. Men vilka är alla andra? Och varför är alla andra så mycket bättre? De som hatar borde lägga sin energi på att hitta sig själva och ställa frågor som "vem är jag?" och "vad är jag?" till sig själva. Alla är vi udda och normala på samma gång. Alla har vi olika syn på saker och ting men alla borde ha samma förutsättningar och samma rättigheter. För vi är ju alla människor. Återigen, det är klyschigt, men tydligen inte helt självklart för alla. Och ändå är det 2012.

Tänk om alla kunde inse att kärleken inte har ett kön, ingen hudfärg och ingen religion. Låt folk älska och våga vara lyckliga utan att gå runt i rädsla för att någon ska förbjuda deras kärlek. Vem fan har rätt att bestämma vem som ska vara kär i vem och vad som är rätt i kärlek? Så länge det inte skadar någon annan så är det obegripligt varför vissa tar så jävla illa upp av en viss sorts kärlek som de kallar onaturlig. Jag blir mörkrädd.