tisdag 4 oktober 2011

Och så var det ju det här med Facebook

Idag hade vi ett "litteraturkritiskt" seminarium. Alltså, det blev inte så mycket kritik och liknande utan mer en diskussion och en massa konstateranden om Facebook, som artikeln handlade om. Det var väldigt intressant. I artikeln hävdar skribenten att vi låter Facebook kontrollera oss, att vi inte är medvetna om hur öppet det är. Jag håller inte riktigt med. Det är ju vi själva som bestämmer om vi ska låta oss påverkas av Facebook. Okej, lite påverkade kan man ju bli omedvetet, men det är ju vi som bestämmer hur mycket information vi vill dela med oss av, vilka bilder vi vill lägga upp och så vidare. Sedan att det finns vissa, vars liv helt omgärdas av Facebook, det är ju deras ensak/problem. Beror på hur man ser det.

Vi kom även fram till att folk använder Facebook på olika sätt. En del uppdaterar sin status flera gånger om dagen medan andra mest kikar/snokar runt. Vissa använder Facebook för att marknadsföra sig själv och/eller sitt företag. Det finns ju som bekant även grupper och olika nätverk man kan gå med i, för att träffa likasinnade och diskutera visa företeelser eller personer. Till exempel. Jag anser att Facebook blir vad man gör det till. Man måste ju faktiskt inte vara "ihop" på Facebook för att det ska vara på riktigt. Personligen anger jag min relationsstatus, tycker att det är trevligt att visa vem jag är tillsammans med. Det jobbiga med att göra så är ju att det blir lite extra jobbigt om det tar slut. Då är man helt plötsligt "singel". Samtidigt kan det ju vara en del av bearbetningen, kom vi fram till under diskussionen. Och ens närmaste vänner vet ju säkert om det innan ändå. Dessutom behöver ju folk inte fråga en massa om man sedan ses. Och om jag ser att en av mina vänner avslutat sitt förhållande på Facebook så skriver jag nog inte en kommentar där. Då hör jag av mig på annat sätt. Men det kan ju kanske vara skönt att bara bekräfta för sig själv också. Det är slut, jag är singel. Samtidigt så skulle det ändå vara skönt att inte visa sin relationsstatus. För det som händer online och det som händer IRL är ju två helt olika saker. Eller? Ibland tycker jag att det är svårt att skilja på de två olika världarna. De flyter liksom ihop och in i varandra. På gott och ont.

Om man inte har Facebook så kan det ju till exempel hända att man missar en massa "events" som man kan bli inbjuden till. Nu för tiden orkar man ju inte sms:a till typ 100 personer och säga "kom till den här spelningen" eller "du är bjuden på fest". Det har man ju inte tid med i dagens stressade tillvaro.

Däremot finns det ju inget som går upp emot ett riktigt långt och fötroligt samtal/umgänge med en av sina bästa vänner eller sin partner. Det är ju bra att man kan vårda sina relationer och hålla liv i dem medan man är långt ifrån varandra och det är bra att kunna nätverka och snabbt få tag i en person via Facebook. Det är inte lika personligt och nära att ge ut sin Facebook som att ge ut sitt telefonnummer. Tycker jag i alla fall. Men ibland saknar man ju den gamla goda tiden, när allt inte var så digitaliserat. Men jag antar att det bara är att omfamna framtiden med allt vad det innebär.

Som sagt, det blir vad man gör det till.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

What do you think?