Love of my life

Jag ber till högre makter om förlåtelse. Jag ber för att det ska bli bättre och bra, så bra som det har varit och som jag vet att det kan bli. Jag ger aldrig upp. Hoppet är det sista som överger människan. Just nu vågar jag inte hoppas, det gör så ont. Det gör så förbannat ont. Jag är trasig. Jag kan knappt andas. Jag tänker inte gå och lägga mig. Jag älskar. Varför gör det så ont att älska ibland? Det är mitt fel, jag borde ha vetat bättre. Tänk OM jag inte gjort si eller så. Då hade allt varit bra igen. Jag är en idiot. Det måste vara något fel på mig. Nu kanske det är för sent och då kommer jag att leva med en stor ångest för resten av livet. Hur långt det nu blir, nu när det gör så ont. Jag orkar inte mer. Orkar inte.