Snart inleds en period när det är dags att säga hej då och ta farväl av vänner och bekanta. Vissa av dem träffar man snart igen medan det blir ett sista farväl i vissa fall. Ibland vet vi inte detta på förhand och det är faktiskt ganska skönt. Tanken på att aldrig mer träffa någon som man gärna vill träffa igen är skrämmande. Det är också tråkigt om det skulle rinna ut i sanden av någon anledning, då känns det som om tiden här i Piteå bara var just en viss tid här i Piteå och sedan går alla vidare, tiden i Piteå betydde ingenting, liksom. Okej, det sista kanske var lite att ta i, men ni förstår principen, eller hur? Det jag egentligen vill säga att min tid i Piteå har gett mig väldigt mycket och jag är tacksam för den. Har många fina minnen från Piteå och hinner säkert skapa fler innan jag flyttar härifrån på riktigt.
Jag har säkert skrivit om det förut, men jag är ganska dålig på att säga hej då. Det är jobbigt och tråkigt, speciellt om man går omkring med den där ovissheten, ses vi igen eller gör vi inte det? Alla vänner är kanske inte nära vänner, men jag har blivit så van att ha vissa människor omkring mig, jag kommer att sakna hela skolan på ett sätt. Faktiskt.
Det om detta. Ikväll blir det inga sorger, bara kul och trevligt!
våga ta farväl! något jag lärde mig under behandlingen, många undviker att säga hejdå och visa sina känslor, men oftast känner båda samma sorg. Förstår situationen, tycker det var rätt konstigt att säga hejdå till dem man har umgåtts med i tre år...men sånt är livet :S
SvaraRadera