Avundsjuk, jag är så avundsjuk...

Den svenska avundsjukan. Var kommer den ifrån, egentligen? Jag är sällan eller aldrig avundsjuk, men jag kan tycka att något är fruktansvärt orättvist. Om någon annan har någonting som jag vill ha, då undrar jag "varför har han/hon det men inte jag? Det är orättvist!" eller liknande. Eller det kanske är det som kallas för avundsjuka? Nja. Jag vet inte. Avundsjuka är jobbigt. Och om man nu är så avundsjuk på något, varför fixar man det inte själv då? Eller gör något annat som man gillar, något som någon annan kan vara avundsjuk på.

Sedan stör jag mig även på att man tydligen ska skämmas för att man är duktig på något, att man får privilegier. Inse fakta, det kommer alltid att finnas någon som är bättre än dig på något och du kommer alltid att vara bättre än åtminstone någon på något. Okej? Så det jämnar ut sig i längden, liksom. Alla kan inte bli allt. Sorry.

Den svenska jantelagen säger att man inte ska tro att man är något. Sedan kommer alla livscoacher och säger att man ska vara stolt över sig själv och tro på sig själv. Få mer självkänsla, självförtroende och allt vad det nu heter. Hur hänger det ihop?