Det finns en första gång för allt. Första gången jag åkte till London blev jag helt uppslukad. (Ja, jag vet, ni kanske tycker att jag tjatar om London men det skiter jag fullständigt i, faktiskt, haha!) Jag hade aldrig varit utomlands (utanför Norden) förut. Språket var inga problem, även om det var lite hackigt i början. Dessutom tyckte jag inte om den brittiska accenten, men nu älskar jag den! I början var jag jättenervös för att ta mig runt i staden, med bussar, tåg och tunnelbana. Nu känns det helt naturligt att gå ner i "tuben" och byta mellan linjerna. Åka dubbeldäckare var jättehäftigt först, nu är det vardagsmat. På ett bra sätt. Det känns så sjukt konstigt att lilla jag känner mig hemma i stora London. Det trodde jag inte när jag satte mig på planet den där första gången den 27:e augusti 2008.
Åh, det finns så mycket att berätta om den första tiden i London. Men jag får väl ta det bit för bit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
What do you think?